En miljoner nollor kan aldrig nånsin bli en.



borde nog ta och uppskatta livet mer.
undra om jag kan lära mig.
Se det ljusa,
men då måste jag oxå lära mig att släppa det som gått förlorat.
jag kanske kan det men det tar fett mycket längre tid för mig här på jorden än normalt.


shit mycket lärdommar att ta av detta liv, hoppas nästa flyter på som på ett bananskal och jag är duktig nog att bara var rakt igenom god från början till slut, det har jag misslyckats rätt hårt med i detta.
Många broar brända och dåligt med styrka kvar,
men vem vet det kanske vänder.
Det måste det ju göra ifs , har inget annat val,
Får hoppas att andras lycka kan övervinna mitt ego i slutet och ge hela spindelnätet en fullbordad mening tydlig för mig att se.

Borde sova, kan inte sova.
Tanken på en viss Mirjam som lär mig flyga får mig att bli lite lugnare , lite lyckligare.
En bro jag inte lyckats bränna än men inte heller nå fram till, kanske är det vackrast så.
Och människor runt omkring mig har på senaste fyllt mitt liv med lite mer mening och hopp,
ändå kan jag inte bortse från dom ljusen jag lyckats släcka, som jag önskar aldrig blåst ut.
Och troligtvis hade dom inte det heller om jag bara inte varit så dum.

Behöver lära mig flyga fort, så jag slutar kväva andra här på marken.
När jag är fri kan jag gå med på att ha jorden som lekplats.
Snart snart snart?
Tålamodet börjar ta slut.



men jag har redan varit på botten längre kan jag inte sjunka och så länge jag överlever finns det hopp.

Jag har det sjukt bra igentligen, jag vill bara alltid ha mer.
Ingenting här är tillräkligt tillfredställande och hem är så långt borta.